Perro de agua Español

— en arbetare från Spanien.

 

 

 

Kennel Aberlours

Hur är en perro?

I regel är den vuxna perron oerhört livlig utomhus och lugnet själv inomhus. Detta förutsätter dock att den tidigt fått lära sig att koppla av (vara passiv). Perron är också signalkänsligt, lättlärd och följsam. Att den är väldigt signalkänslig gör att den lätt reagerar på det som är obekant.

En perro kan även vara osäker i möten med obekanta människor och hundar och är i regel ointresserad av dem.

Vad behöver perron?

Perron är beroende av att ha en tydlig och beslutsfattande ägare. Det är du som bestämmer vem din hund ska hälsa på - inte hunden och defenitivt inte personen du möter. Vikten av passivitetsträning kan inte nog betonas och den mentala stimulansen är oerhört viktig. Detta i den form som passar er bäst.

För att få en hund som fungerar bra är det viktigt att valpen tidigt får följa med på nya platser, på besök hos vänner, arbetsplatser , åka buss etc. Den behöver också tidigt lära sig hanteras av okända hundkunniga människor.

Vad behöver jag tänka på som ägare?

Man brukar säga att ”man får den hund man förtjänar”. Det kan bli extra tydligt om man köper en perro och inte är medveten om att det krävs jobb för att få en trevlig hund.

Att en perro kan lätt bli osäker för nya människor kan bero på att ägaren är otydlig och tillåter hunden att dra sig undan eller missar viktiga signaler från hunden. Med tydligt ledarskap får du en hund som litar på dig och i regel är väldigt trevlig, både mot dig och människor i omgivningen.

En perro kan bli stressad och ha svårt att koppla av, vilket ofta resulterar i att hunden planlöst går omkring och gnäller, drar i kopplet och stretar även om ägaren är passiv. Det förebyggs genom passivitetsträning.

Vissa perros kliar sig  och även biter/naggar sig själva. Detta kan bero på under-/överstimulans och att den inte kan koppla av. En perro behöver mycket ”hjärngympa”, inte att förväxla med mycket motion—hunden blir inte trött av att springa, utan av att använda hjärnan.

                     

 

 

Historia:

Perron en mycket gammal ras som funnits i Spanien sedan urminnes tider. Rasen har överlevt tack vare att herdar, fiskare och jägare uppskattat den och fortsatt avla på deras goda egenskaper.  Rasen är i grunden en arbetande hund, främst användes den för att vakta och driva getter, som apportör av fiskarna och vid jakt som spårhund.

Lite speciellt är att våra hundar gärna dyker under vattnet för att apportera!

I Spanien:

Perro de Agua Español blev först tillfälligt godkänd som ras av FCI (Internationella kennelklubben) 1989 i grupp 8 vattenhundar och efter ett nytt godkännande blev rasen slutligen godkänd 1999.

I dag används rasen fortfarande som herde, jakt, fiske och vakthund i Spanien, främst i Andalusien. Men rasen har även fått nya arbetsområden i Spanien, tex som sök- och räddningshund och används av brandmän och räddningsmanskap vid katastrofer, samt även av polisen vid landets gränser.

ISverige:

1997 kom de två första exemplaren av rasen till Sverige De senaste åren har flera hundar importerats från Spanien, Finland, England och Belgien för att försöka bredda den lilla avelsbas som finns. År 2008 föddes 25 kullar och idag finns snart 1000 hundar i Sverige.

Rastypiskt:

Pälsen – lämpar sig väl för både torrt resp fuktig klimat. Perron fäller inte, utan måste klippas.

Perron är en rustik hund, atletiskt byggd som behöver regelbunden motion. Den är till karaktären trogen, lydig, glad, arbetsvillig, vaksam och välbalanserad. Till det också exceptionellt lättlärd och anpassningsbar.

Mankhöjd: tik 40-46, hane 44-50 cm, vikt tik 14-18, hane 18-22 kg

Färg: Enfärgad vit, svart el brun i olika nyanser. Tvåfärgad vit-brun el vit-svart i olika nyanser.

Rasen kan födas med stubbsvans i olika längd.

 

Mitt råd till dig: 

Är du intresserad av att köpa en perro—se till att du skaffar dig hundkunskap. Hundar är alltid hundar, men olika raser fungerar olika. Få raser är så oerhört beroende av social träning som perron. Olika individer behöver olika mycket träning, men det generella rådet är: SOCIALISERA DIN VALP! Utsätt den för ALLT den kan tänkas råka ut för under sin uppväxt.

Försök att uppfostra din omgivning att inte tvinga sig på din hund om du själv inte tycker att det är ok. Hunden bestämmer inte, omgivningen bestämmer inte—det är DU som bestämt dig för att skaffa en ny familjemedlem. Se till att förvalta din vän väl så får du en väl fungerande perro som motsvarar alla förväntningar man kan ha på en hund och några till!

/Susanne

  Rasstandard

Om kastrering